En liten reseberättelse från några juliveckor - sommaren 2000   Nynnande på denna melodisnutt av Tomas Ledin... på väg i buss mot sydligare och förhoppningsvis soligare nejder via Autobahn - för regnade gjorde det minsann så gott som ända från starten i Helsingborg. Det sägs ju att nedanför Alperna så är det alltid sol och fint väder. Och det var ju det man hade längtat efter. Lite sol, värme, avkoppling och nya intryck. Just det, buss... kan ni tänka er ... en erfaren "flygare" som man har varit under i alla år, så sätter man sig på en buss! Och ensam dessutom - utan ressällskap! Gissa om det känns skönt ibland - att få rå sig själv, ingen som man ska rätta sig efter eller kompromissa med om vad man vill göra. Ibland kan det faktiskt vara en förmån liksom att slippa svara i mobilen. Jag har tidigare gjort två bussresor i Europa och haft väldigt fin erfarenhet men man vet ju att den ena resan är aldrig den andra lik. Kanske jag ska berätta lite om mina olika medresenärer - större delen var från Sverige och kanske ett tiotal från Norge. Jag och två "tjejer", mor och dotter från Husqvarna, fann varandra i stort sett från första stund, också ett trevligt par från Kumla - och ett par väninnor som reste ihop hade jag också trevligt ihop med. Sedan ska vi väl inte glömma chauffören, en frejdig skåning som körde sopor till vardags och extraknäckte som turistbusschafför (" lite annan sop-åkning" så att säga) - en jättetrevlig och kunnig reseguide och en frejdig lärare från Skåne. Det fanns också ett skiftande persongalleri bland medpassagerande - ja Lasse Åberg skulle då haft stoff nog för en Sällskapsresan II. För visst var Stig Helmer med - fast med lite göteborgsk dialekt, lång, blyg, lite ensamt strövande och världsfrånvarande. Så hade vi Strindberg, eller Han med Kofferten som han också kallades. Han bar alltid på en liten miniportfölj, pratade med alla ständigt och oupphörligt och med konstiga gammaldags ord - han var också mycket intresserad av Strindberg, vilket samtliga fick en dos av då och då. Vi hade också en äldre kvinna som kallades Stripan och ibland Strippan - hon hade nog aldrig upptäckt detta med bh, vilket ibland såg lite pinsamt ut. Det var den första människa som jag träffat som knappt andades mellan sina "svador", utan hon pratade både på inandning och utandning. Sen hade vi förstås Måsen - en äldre "dam" med en så gäll röst att den kunde höras genom märg och ben, och när hon skrattade så var det som ett långt och utdraget måsskrik. De två sistnämnda var också kverulanternas mästarinnor! Nu tycker ni väl jag är för hemsk, väl..... man undrar ju vad jag kallades för... kanske Sthlms-tokan (nej, jag vill inte veta.. )! Ja, så börjar jag väl med att berätta om turen då!!!!

För de som rest landvägen genom Tyskland vet väl kanske att det inte så värst upphetsande att åka på de stora vägarna men om man som på denna tur också gjorde avstickare in på trevliga orter vid sidan av Autobahn för lunch och lite strövtåg så finns det mycket att upptäcka, bl a i Lübeck där vi gjorde lunchstopp. Nåväl - första övernattningen var i Rimrod, mitt ute på bondvischan, närmaste "grannen" var en stor kohage, och korna blev så lyckliga när vi kom med bussen - ca 50-talet kossor rusade och skuttade längs med för att välkomna oss. De hade nog inte sett folk på länge - kanske de trodde det var mjölkningsdags! På morronen när jag vaknade mådde jag tjuvtjockt, måste ha varit lantluften..., bordsgrannen vid frukosten tittade lite undrande och ingående på mig, nästan lite undersökande. Fick sedan veta att han var läkare, så det kändes faktiskt lite "tryggt" efteråt - med sakkunskap så nära till hands. Äntrade dock bussen lite stapplande... ... för vidare färd mot   ... och Lausanne, som ligger mycket vackert nära Genévesjön och med en storartad utsikt över Alperna och Jurabergen. Staden anlades av romarna och var då liksom nu en stad för affärstransaktioner. Idag är det en betydande bank- och försäkringsstad. Tyvärr ganska nerklottrad, vilket var lite synd. Men vad gör det att det regnar i Lausanne, när allt är sehr schön och man också ser sjön!   Ja, så blev det "bergsbestigning" över Alperna genom St Bernhardpasset med den närliggande jätten Mont Blanc. Men inte sjutton var det soligt på andra sidan Alperna, - behöver jag säga att det regnade och var dimmigt! Så dimmigt att vi missade avfarten till San Remo. Väl nerkommen till San Remo så upptäcktes att bussen fått punktering ... pyspunka i framdäcket. Lagom så kul på en söndagkväll i regnet. (Tur i oturen att det inte hände under på alpvägarna. Huu!..) Dagen efter ankomsten till San Remo, som ligger på Riviera di Ponente, ca 2 mil från Monaco och franska Rivieran - så tittade äntligen lilla solen fram. Staden är berömd för sina blomsterodlingar och nejlikan är blomman nummer ett och finns i massor av färgställningar. San Remo har under många år varit en av Italiens mest besökta bad- och vinterkurorter. Visste du att vår svenske storhet Alfred Nobel bodde här under sina sista levnadsår och att staden skänker alla blommor till Nobel-festligheterna. Just det! Så klart man måste åka till Monaco, till Casinot också minsann - storvinsten hägrade! Men tyvärr inte något klirr i kassan för mig....(en man vid bordet "sopade hem" ca en halv miljon kronor...gissa om man blev lite härsken...!) Och eftersom det inte var så långt heller till franska Rivieran, så blev det en liten avstickare dit också....till Cannes och Croisetten och Nice förstås med bl a det fantastiska Chagall-muséet. Efter några dagar i San Remo bar det vidare förbi Italiens främsta hamnstad Genua som är mycket vackert belägen längst in i Genuabukten. Staden anlades redan 700 f Kr och är väldigt konstrastfull med hypermoderna byggnader med raka gator strax intill den gamla stadens labyrint av slingrande gator. Strax öster om Genua ligger den lilla trevliga och idylliska orten Portofino där vi stannade för lunch och lite strövtåg. Det lutande tornet i Pisa som är en av världens mest kända och fotograferade byggnader beundrades också, och jisses vad det lutade! Vad jag inte riktigt visste var att tornet står intill en imponerande katedral med fantastiska utsmyckningar. Montecatini Terme, en mycket gammal kurort och mest känt för sina romerska bad som fortfarande var i fullt bruk, var vår utgångspunkt för se och upptäcka Toscanas fantastiskt vackra natur. Här finns också en mycket charmig stad från 1300-talet, San Gimignano, som är berömd för sin trolska atmosfär med slingrande gränder och mängder av torn som de adliga familjerna byggde på husen - ju högre torn desto finare familj. Jättemysigt! I Toscana-trakten finns också hel del vinslott som odlar Chianti-viner. Ett av dem fick också äran av ett besök av oss vinkännare. I Toscana-distriktet ligger även Florens, en fantastisk stad som man helst bör ha fler dagar på sig att besöka - Här har den konstfrälste sitt eldorado i alla gallerier och utställningar , ja även gator och torg är fyllda av konst. En stad att bli helt förälskad i! Ack ja, men vad hände när vi åkte därifrån....åska, blixt och hällregn..... Efter några dagar i Montecatini Terme med omgivningar så bar färden vidare mot Schweiz med staden Locarno som slutmål. Under resan tittade vi lite på staden Parmas sevärdheter. Det var också här som den ursprungliga berömda parmaskinkan gjordes.och här görs också parmesanosten.   Efter lite snirklande förbi de vackra schweiziska alpsjöarna så kom vi till ljuvliga lilla orten Locarno som ligger vid den vackra Lago Maggiore-sjön, där vi skulle stanna ett par dagar. Tala om att bli förälskad i en stad, - Locarno, Locarno...!! Klingar det inte vackert? Tänk er ett sydtropiskt klimat med palmer och kaktusar inramat av höga alptoppar, som på vintern intas av skidentusiaster! En ljuvligt härlig, liten paradis-pärla!! Och en båttur på natten på Lago Maggiore är inte helt fel!     Ja, så kommer den bistra verkligheten smygande - att man faktiskt är på väg hemåt...men fortfarande finns lite kvar att se och upptäcka. Cirka två mil genom St Gotthardstunneln med stopp i i Zürich för att sedan åka vidare in i Tyskland genom Schwarzwald med de vackra barrskogsklädda bergen. Och visst hann vi också med att kolla hur man gör gökur i Titisee, fattas bara! Ko-ko !!! På denna dagsetapp var slutmålet Villingen, en stad lite vid sidan om allfarvägen, men ack så trevlig och puttenuttig! Från Villingen gick färden vidare mot Kassel med hägrande Heidelberg som ett intressant långstopp. En fin gammal stad med härlig atmosfär. Nu märks det att man verkligen är på hemväg för nu börjar det regna igen.... Den sista dagsetappen går från Kassel mot Puttgarden och färjan till danska Rödby. Inte mycket att orda om - åter en färd genom ett regnigt Europa... ...och regnar gör det även över Öresundsbron, mot Malmö.   Jag har medvetet utelämnat alla tok, bus och incidenter som hände under resan....dessa ventilerades regelbundet och ingående på diverse lokaler på kvällskvisten under resans gång av ett glatt och trivsamt gäng. En trevlig resa, som jag kommer minnas länge. Ni tror mig väl inte, men nog tycker jag att jag hade hyfsad tur med vädret.....

HEM      UPP