Fastlagsbulle Fastlagsbulle mandelmassa grädde, lock på toppen! Fast jag ätit två förut ska jag äta opp den! Fastlagsbulle mandelmassa grädde, lock på toppen! Oj! Vad jag mår illa nu! varför åt jag opp den? ~ Britt G Hallqvist ~

  En typ av semla existerade under romarriket och denna kulinariska uppfinning introducerades i Germanien, vilket har kunnat utläsas i tyska skrifter.

  Från början var detta bakverk högreståndskultur och inget för vanligt folk. Det berodde bland annat på att fattigt folk inte hade råd med vitt vetemjöl.

  På 1700-talet uppstod regionala skillnader i ätvanorna. I södra Sverige åts semlorna på fastlagsmåndagen (bullamåndag), medan de i övriga landet åts på fastlagstisdagen (fettisdagsbullar). Norrlänningar särskiljer sig genom att gärna äta semlan som efterrätt till bruna bönor och fläsk, medan man i övriga landet tar den till kaffet.

  Semlan eller fastlagsbullen som fortfarande är det namn som används i södra Sverige, hör intimt ihop med den katolska fastan. Fastlagen föregick den 40 dagar långa fastan och bestod av fastlagssöndagen, bullamåndagen och fettisdagen. Ett sätt att samla på sig fett var att äta semlor inför fasteperioden.

  Under namnet hetvägg, en försvenskning av tyskans heisse Wecken (varma kilar), så introducerades bullarna med killiknande form, för att få bättre rum på botten av en kastrull, där de mandelfyllda bakverken före servering kokades i mjölk. Under 1800-talet började man äta dem utan föregående kokning, men med mjölk, socker och kanel. Det var först vid sekelskiftet som den moderna semlan med vispgrädde under locket lanserades av yrkesbagare och konditorer.